thoughtlessness.blogg.se

Idag berättade en av mina vänner att hon tänker byta gymnasieprogram. Hon går natur, så det är inte så konstigt. Känner en hel del personer som går/har gått det, och de flesta är konstant påväg att bryta ihop när som helst. 

 

Konstigt nog så är jag inte ledsen över att denna person kommer att sluta på skolan - snarare glad för hennes skull. Detta fick mig att börja tänka, och jag kom på att jag också vill sluta. Jag trivs verkligen inte i min klass. Vissa ämnen är riktigt tunga och jag kommer inte riktigt överens med min tysklärare. Det jobbigaste med detta är att jag verkligen trivs på själva skolan. Alla lärare - med undantag av min lärare i tyska - är fantastiska. Lokalerna, skolmaten och resten av personalen är också väldigt bra. Om jag ska vara ärlig så passar nog inte programmet jag går på in på mig till 100% och jag har flera gånger de senaste månaderna funderat på att byta, men jag gillar det fortfarande. Ämnena är roliga och jag avgudar verkligen mina språklärare (återigen; med undantag av tyskläraren!!!). 

 

Vid gymnasievalet så funderade jag ett tag på att välja humanistiska. Om man endast såg till ämnena så är det det perfekta valet för mig. Jag älskar kultur, språk och historia. Mitt liv är tillägnat till att läsa och skriva. Det är min stora passion i livet. Det stora problemet var att det närmaste humanistiska programmet låg en timme bort från där jag bor. Jag gillar inte ens den skolan, och därför var det inte rätt för mig. Jag började fundera på en annan skola i dalarna, och jag blev helt förälskad. Jag frågade mina föräldrar om de eventuellt skulle låta mig flytta dit, och de var positiv. Det var mina äldre syskon som satte stopp för det. De började bråka med mg om hur svårt det är att flytta hemifrån och att det ligger alldeles för långt bort. 

 

Har faktiskt börjat kolla lite på humanistiska på den där skolan igen nu. Har även kollat hur lång tid det skulle ta att ta sig hem under helger osv. Sammanlagt tre timmar med kommunaltrafik, och då måste man räkna med att det kostar en hel del. Dessutom skulle jag vara tvungen att skaffa en lägenhet, fast det skulle nog inte vara det största problemet.

 

Nu ångrar jag att jag inte valde att flytta dit. Allvarligt talat så känns det som att jag snart kommer att bryta ihop.